2017

 Sex år har gått, jag har kontakt med psykiatrin. Det är bra jag kan lägga in mig där om jag vill, ”brukarstyrd inläggning” eller självvald inläggning aka ”svi”. Det är bra, får komma in på ett rum och koppla från, begränsa sinnena och få öppna upp till det läkande effekt det ger, är inte helt säker på hur det fungerar men jag mår alltid bättre av det och jag hade nog inte klarat mig så bra som jag gjort utan möjlighet till svi.

Och så är det medicinerna, jag har medicinerats sedan 2017 och det bara är så, jag kan inte ta bort dom då skulle det bli kaos. Diagnosen är kronisk, jag vet vad det betyder men vill inte tro det. Ändå infinner sig en tanke om vad det betyder, att det alltid kommer vara så. Och just nu får jag väl leva med det.

Det är ändå framgång, jag vill önska att mitt liv blir bättre än såhär, inte hade väl jag trott att jag skulle få psykos.