Uttråkad student

 Det var länge sedan det var tivoli på hamnen jag kände mig som en alien bland alla människor främst ungdomar jag var ungdom men kände mig helt utanför kunde liksom inte tycka att det var roligt och så möjligtvis för jag hade inget barnbidrag det fick jag inte.

Att ta igen dessa åren det är en hämnd mot mig själv att inte kunna stå upp för mig och bara känna det som är jobbigt, det är jobbigt att tänka på att ungdomen var så jobbig. Tur jag kan lyssna på lite musik som påminner om de år jag missat, jag minns mycket men allt är splittrade minnen av det förflutna. 

Min hjärna har liksom hamnat i någon slags baklås som är svår att ta sig ur, det kom snö idag. Jag är påväg att tömma lägenheten på pinaler har köpt en pirra billgt för 200 spänn.

Min aperger diagnos fick jag 27 år gammal, levt med det hela livet och det brast tillslut till en gräns jag kunde inte hantera livet, och jag blev väldigt utnyttjad till och från, fick trauman och har återupplevt trauman för att jag inte haft tid att läka, trilla dit att få trauma igen, rädd.

Just nu funderar jag på att läsa en 5 poäng kurs på universitetet, droger och beroende, jag vill hjälpa andra.